Finlands kandidat för Nordiska Dramatikerpriset 2006
Den
finska juryn har
valt Kari Hotakainen’s pjäs Punahukka till
Finlands kandidat för Nordiska Dramatikerpriset år 2006. Punahukka
är skriven år 2005, och uruppförd av KOM-teater september 2005.
Den
finska juryn har
bestått av författare Gunilla Hemming, dramaturg Hanna
Jääskinen,
regissör Heikki Mäkelä och
rektor Lauri Sipari. Informatör Anneli Kurki har
fungerat som
juryns sekreterare.
Danmark: Jokum Rohde - Pinocchios aske
Norge: Jon Fosse - Svevn
Sverige: Mattias Andersson - Sex, droger och våld
Island: Jón Atli Jónasson - Brim
Jury’s motivering:
KARI HOTAKAINEN: PUNAHUKKADen finländska dramatiken har under den senaste tvåårsperioden igen varit överflödande rikhaltig, såväl i fråga om utbud som kvalitet. En angenäm och besvärlig situation för dem som skulle välja ut ett tävlingsbidrag. Finsk dramatik beskriver det finska livet och mentaliteten på ett finskt sätt, ibland så finskt att man tvingas överväga om det finns nog landmärken för dem som inte känner till våra vatten.
PUNAHUKKA är nästan Kari Hotakainens förstlingsdrama - av pjäser för vuxna är den det i alla fall. Som ett framsteg eller ett snedsteg, är det minst sagt logiskt. Språket och replikerna är de vapen med vilka Hotakainen har erövrat sina läsare och med dem går han nu också till attack mot teaterpubliken. Hotakainen trivs i marginalerna och i s.k. vanliga människors tvångsföreställningar där världen ser annorlunda ut - ungefär som i det finska tipsabolagets annonser. ”En bra bild är så ensidig som möjligt” (PUNAHUKKA)
Vad sker när konduktören på tåget Helsingfors-St Petersburg ser Jesus på gränszonens bangård? Man kunde tro att det skulle vända upp och ner på livets grundvalar? PUNAHUKKA är ett ymnighetshorn där man som teman kunde sålla fram t.ex. moralens relativitet, lättheten att göra illa och svårigheten att göra det goda - att hänge sig åt tron men även av det blir det mest bara förtret. ”...om en människa bekänner färg, skäller man henne för svartvit.²”(PUNAHUKKA). Och den allmänna men dock tillåtna strävan att grunda en vanlig familj och med den leva ett vanligt liv. Och naturligtvis Finlands och Rysslands alltid lika problematiska förhållande - när Läikkäpää och Pottunokka börjar vicka på båten och slutligen stjälper den och ”över gränsen började det strömma sill och strömming av alla de slag” (PUNAHUKKA). Och hur bra trivs inte knyckande och välgörenhet i samma personer. Och Finlands historia efter sovjetimperiet. När tyranniet, som rättfärdigar allt, har slocknat borde man väl bli fullvuxen, och det är ju inte heller så roligt och enkelt alla gånger? Till råga på allt har författaren mot rådande praxis fixat ihop ett lyckligt slut på sin pjäs, eller åtminstone ett som är förvillande likt ett dylikt. Sådant hör naturligtvis till sagans värld - eller kunde det ha något att göra med riktiga människors liv?
Hotakainens repliker är som Hotakainens meningar - de siktar samtidigt på ganska många harar som alla rymmer åt olika håll. Ibland verkar Hotakainen att vara en författare med allvarligt sinnelag och viktiga budskap, så att man alltså gärna skulle lovorda honom med alla korrekta formuleringar. Och ändå gnager en misstanke i bakhuvudet: kanske ändå inte? Om han kanske ändå valsar runt med oss för sitt eget höga nöjes skull?
Kari Hotakainen
Kari
Hotakainen är född
1959 och debuterade som lyriker 1982. Han har gett ut fem diktsamlingar
och ett
tiotal romaner. För Löpgravsvägen fick han 2002 Finlands
främsta
litterära utmärkelse, Finlandiapriset och Nordiska rådets
litteraturpris 2004.
Före
Punahukka hade Kari
Hotakainen skrivit bara en teaterpjäs Hukassa on hyvä paikka
(Vilse
någonstans är ett ställe), urpremiär på Helsingfors stadsteater 1999.
Denna
musikteaterpjäs för barn har man redan översatt på svenska och tyska.
Dramatiseringar av Hotakainen’s romaner Sydänkohtauksia och Bronks
har spelats i olika teatrar.
Nordiska dramatikerpriset utdelas vartannat år av Nordisk Teaterunion (NTU).
NTU:s nationella centra kallar in var sin tävlingsjury, som väljer landets bidrag bland de inhemska pjäser som haft sin urpremiär under de senaste två åren. Finlands jury utses av Informationscentralen för teater i Finland. NTU:s styrelse avgör vinnaren bland de nationella förslagen.
Nordiska Dramatikerpriset utdelas i samband med Nordiska teatermötet. Prissumman är 50.000 Dkr.
Pristagarna:
1992 Hrafnhildur Hagalin, Islanti: Jag är mestaren
1994 Svend Holm, Tanska: Schumans natt
1996 Paavo Haavikko, Suomi: Anastasia ja minä
1998 Lars Norén, Ruotsi: Kliniken
2000 Jon Fosse, Norja: Ein sommars dag
2002 Jóanes Nielsen, Fär-saaret: Hedder noget land Week-end
2004 Astrid Saalbach, Tanska: Verdens ende
Finlands tävlingsbidrag:
1992 Juha Siltanen: Foxtrot
1994 Kristian Smeds: Meän tyär
1996 Paavo Haavikko: Anastasia ja minä
1998 Jouko ja Juha Turkka: Rakkaita pettymyksiä rakkaudessa
2000 Reko Lundán: Aina joku eksyy
2002 Kristian Smeds: Yhä pimenevä talo
2004 Pirkko Saisio: Tunnottomuus
Teatterin tiedotuskeskus
Meritullinkatu 33 A, 00170 Helsinki
puh. 09-2511 2120, fax 09-2511 2125
www.teatteri.org
